1 Corinthians 15
1 Men jag påminner er, bröder, om det evangelium som jag predikade för er, som ni också tog emot och som ni också står fasta i,
2 genom vilket ni också blir frälsta, om ni håller fast vid det ord som jag förkunnade för er, annars kom ni till tro förgäves.
3 Först och främst har jag ju meddelat er vad jag själv tagit emot, att Kristus dog för våra synder i enlighet med Skrifterna,
4 och att han blev begravd och att han uppstod på tredje dagen i enlighet med Skrifterna,
5 och att han blev sedd av Kefas, sedan av de tolv.
6 Sedan blev han sedd av mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, men några har avlidit.
7 Därefter blev han sedd av Jakob, sedan av alla apostlarna.
8 Allra sist blev han även sedd av mig, såsom av ett ofullgånget foster.
9 För jag är den ringaste bland apostlarna, som inte är värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.
10 Men genom Guds nåd är jag vad jag är och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag, utan Guds nåd som varit med mig.
11 Därför, vare sig det är jag eller de andra, så predikar vi, och så trodde ni.
12 Då det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda?
13 Men om det inte finns någon uppståndelse från de döda, då har inte heller Kristus uppstått.
14 Och om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro är också meningslös.
15 Då kommer vi också att stå där som falska Guds vittnen, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han inte har uppväckt, om det är så att döda inte uppstår.
16 För om de döda inte uppstår, så har inte heller Kristus uppstått.
17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder.
18 Då har också de gått förlorade som har insomnat i Kristus.
19 Om vi endast i detta livet har haft vårt hopp till Kristus, så är vi de mest ömkansvärda bland alla människor.
20 Men nu har Kristus uppstått från de döda och har blivit förstlingen av de som somnat in.
21 För eftersom döden kom genom en människa, så kom också genom en människa de dödas uppståndelse.
22 För såsom alla dör i Adam, så ska också alla i Kristus göras levande.
23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen, sedan de som tillhör Kristus vid hans återkomst.
24 Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han gjort slut på varje välde och varje makt och kraft.
25 För han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.
26 Den sista fienden som ska bli tillintetgjord är döden.
27 För allt har han lagt under hans fötter. Men när han säger att allt är lagt under honom, är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under honom.
28 Och när allt har blivit lagt under honom, då ska också Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud ska vara allt i alla.
29 Vad ska annars de göra som låter sig döpas för de döda, om de döda inte alls uppstår? Varför låter de då döpa sig för de döda?
30 Och varför utsätter vi oss varje stund för fara?
31 Jag försäkrar vid den berömmelse som jag har av er i Kristus Jesus vår Herre, att jag dör varje dag.
32 Om jag efter människors sätt kämpade mot vilddjuren i Efesus, vad hade jag haft för nytta av det, om de döda inte uppstår? Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi.
33 Låt er inte föras vilse. Dåligt sällskap fördärvar goda vanor.
34 Nyktra till på allvar och synda inte. För några av er vet ingenting om Gud. Till er skam säger jag er detta.
35 Nu undrar någon: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer?
36 Du oförståndige. Vad du sår får inte liv om det inte dör.
37 Och det du sår är ju inte den kropp som ska bli till, utan ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag.
38 Men Gud ger det en kropp som han vill och åt varje frö dess särskilda kropp.
39 Inte är allt kött samma slags kött, utan människors kött är av ett slag, ett annat slags kött har boskap, ett annat har fiskar och ett annat har fåglar.
40 Och det finns himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska har en sorts härlighet, och de jordiska en annan.
41 En härlighet har solen, en annan härlighet har månen och en annan härlighet har stjärnorna, för den ena stjärnan skiljer sig från den andra stjärnan i härlighet.
42 På samma sätt är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås i förgänglighet, det uppstår i oförgänglighet.
43 Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft.
44 Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Det finns en jordisk kropp och det finns en andlig kropp.
45 Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande själ. Den siste Adam blev en livgivande ande.
46 Men det andliga är inte det första, utan det jordiska. Därefter kommer det andliga.
47 Den första människan är av jorden, jordisk, den andra människan är Herren från himlen.
48 Som den jordiska är, sådana är också de jordiska, och som den himmelska är, sådana är också de himmelska.
49 Och liksom vi har burit bilden av den jordiska, ska vi också bära bilden av den himmelska.
50 Men detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ska det förgängliga ärva oförgänglighet.
51 Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas,
52 i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunen. För basunen ska ljuda och de döda ska uppstå oförgängliga och vi ska förvandlas.
53 För detta förgängliga måste klä sig i oförgänglighet och detta dödliga måste klä sig i odödlighet.
54 Men när detta förgängliga har klätt sig i oförgänglighet och detta dödliga har klätt sig i odödlighet, då ska det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.
55 Du död, var är din udd? Du grav, var är din seger?
56 Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen.
57 Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.
58 Därför, mina älskade bröder, var fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk. Ni vet ju att ert arbete i Herren inte är förgäves.